En vacker vän
(A fair young love)

Swedish

En vacker vän jag har utvalt
den tänkte jag skull bli min tröst
den tänkte jag skull bli min tröst
och vila vid mitt unga bröst

Min väninna bröt hon bröt sin ed
hon bröt min lyckostjärna ned
nu står jag en och förtald
med sorgen över tappad skatt

Var morgon jag i lunden går
jag måste fälla mången tår
där hörer jag småfågelsång
ja det var vid solens nedergång

Då kom till mig en åldrig man
han talte till mig desse ord
säg varför gråter du min vän
har du ej någon tröst igen

Gråt icke du min kära vän
det tänk din skapare lever än
tro himmelen han lönar den
och straffar den som brukar svek

Som fågelen längtar efter ljusan dag
så väntar jag mitt klockeslag
så går det mig till sista slut
där timmeglaset rinner ut

Adjö min far och adjö min mor
adjö min syster och lilla bror
Adjö lev väl ostadig vän
Vi träffas åter i himmelen
A fair young love I chose for my own
To comfort me, and me alone,
To comfort me, and me alone,
And lie beside me when day was done.

My young love broke her promises,
She stole my hopes of happiness.
I stand alone, deceived and wronged,
Mourning a treasure that is gone.

Each morning early, when I rise,
The tears begin to fill my eyes.
I walk the woods the whole day long
And listen to the small birds' song.

One evening, at the close of day,
An ancient man stood in my way.
Said he "Why do you grieve, young friend?
Do you think your pain will never end?"

"Dear friend, don't weep, but dry your eyes.
Your Maker lives beyond the skies.
Your faithfulness He will reward,
And punish falsehood long and hard."

As small birds yearn for dawn's bright glow
I long to leave this world of woe.
When church bells toll at last for me,
It's only then that I'll be free.

My parents dear, farewell to you,
My sister and my brother too,
Farewell my fair and false young friend -
In heaven we will meet again.